Rehabilitera dina skador glittrande!

Leave a Comment 2207 views

Det är highlevel i att mäkta med en stilren rehab!

Även om jag som vanligt riskerar att bli halshuggen av nån av mina döttrar då jag ger uttryck för min beundran inför hur dom går genom livet, kan jag inte låta bli, blinkblink!

Inom elitidrott är skador en del av vardagen, det är det även i arbetslivet och det vanliga livet likväl. Skillnaden är dock att inom elitidrotten är man så väl medveten om att det kommer vara en del av vardagen om man gör det valet, att välja den livsstilen innehåller daglig smärta som oftast, mer eller mindre.

I arbetslivet finns inte alls samma medvetna val och förberedelse inför att det blir skador och förslitningar, ingen kommer undan, oavsett i vilken bransch man hamnar i. Där är det rätt demokratiskt fortfarande i Sverige, däremot finns det stora skillnader i möjligheter/förutsättningar att handskas med och rehabilitera sig på ett vettigt sätt. Detta är inget nytt, därför väljer jag att försöka lägga in lite mer status i att se på hur mäktigt det är att klara av en längre rehabilitering. 

Jag har jobbat med rehabilitering i många år som psykolog, fysioterapeut, utredare, coach, VD, metodutvecklare osv. samt genomfört en mängd rehabträning själv och är rätt svår att imponera på vad gäller metoder och inställning till vad som är möjligt eller ej. Den mentala biten är den helt avgörande komponenten, tyvärr hålls den sällan fram i sammanhanget som den högsta nivån av faktor för att mäkta med motstånd-uthållighet i ovisshet och läggs sällan större resurser på förrens det är väldigt akut.

Utan en enorm mental uthållighet, styrka och förmåga att behålla närvaron i en rehabprocess kan du aldrig räkna med resultat, naturligtvis behövs även handgripligt stöd, för mig är det så självklart att det blir löjligt när det inte räknas med. Istället för att räkna upp anonyma eller kända kunder genom min yrkeskarriär lyfter jag på hatten inför yngsta dotterns förmåga i att stå ut med och fortsätta träna under en rätt komplicerad skadeprocess.

Naturligtvis har jag funderat på vad det är hos henne som aktiveras för att genomgå de tuffa steg som finns dagligen i en rehab. Jag ser det inte som att det är min förtjänst, tyvärr-hahaha, äran ligger uteslutande hos henne. Vilket det även gör hos alla andra som genomför nån form av rehabträning.

"Glamour och glitter" är en viktig del (metoder och tekniker finns i flera andra av mina bloggar), jag har fått vara med i många elitidrottares och långtidssjukskrivnas rehab och de som väljer att "glamma" till sin inställning och situation fixar i högre grad en tuff rehab. Med glammig menar jag värde, vi behöver ett värde för att känna oss viktiga, motiverade och lustfyllda.

Inom bedömningssporter har man en enorm förmåga till dessa inslag, den mentala kapaciteten är så läcker, här lägger man sig inte ned och håller sig om benet/armen som gör ont...nä-man ler och levererar så fort man kommer upp på benen, vilket går extremsnabbt (inga ligga vrida sig-vänta på paus fasoner). Dom fortsätter glittra stenhårt och avslutar med värdighet. 

Så var kommer denna stolthet, skönhet, humor och uthållighet ifrån?

Jo, kultur mest, att genomföra med egenvärde och värdighet trots minimala resurser och yttre materialistiska möjligheter i jämförelse med idrotter med stora ekonomiska möjligheter. Jag imponeras så fantastiskt mycket att jag emellanåt börjar småsnyfta av att få se dessa damer-flickor knixa på nacken med en obevekliig attityd. För därbakom finns en sån enorm ödmjukhet inför att veta att oavsett så har "jag gjort jobbet", utan att ha någon som helst garanti i hur slutet blir, närvaron i allt dom gör kräver den förmågan med sitt eget värde som guide.

Ledarskapsbiten fostras man in i tidigt, både att följa och leda. Vid skador har man alltså möjlighet på ett naturligt sätt att få utvecklas i annat än just i tex. tävlingsdelen. Allt som krävs runtomkring en verksamhet blir alltså medvetendegjort tidigt och alla behövs för att det ska vara möjligt till minimala kostnader dessutom. Av allt detta kommer samarbetsförmågan per automatik i fokus samt som en avgörande del och med status.

Skämtsamt brukar jag dela med mig min egen tanke-bild första tiden båda döttrarna tävlade i konståkningssammanhang; Erika Strömsten skulle aldrig våga utsätta sig för att åka in ensam i tunn-kall klänning (såg hur man fick bära in mig med milt våld) och vara utelämnad till andras bedömning (såg urspårade gräl med domare) osv.

Det är här skolningen och kulturen kommer in som det glammigaste och magiska glittret, den spiller även över på svåra tider, i rehabiliteringssammanhang och i att värdera sig själv. Den är så särskiljande från många andra sammanhang, idrotter och mentala inställningar....jag böjer och bockar tacksamt för att få se den nära och ta del av den emellanåt.

Det får bli rosa silverglitterstrumpor på träningen idag....

In service

Free online business startup bundle

Leave a Comment